Det skulle alltid vara du och jag. Du skulle vara min vän för alltid, vad som än händer. Du var min enda vän. Men nu när jag frågar dig om vi kan umgås så säger du bara ”tyvärr”. Det tog så lång tid, förrän du förstod. Men nu är det för sent att säga förlåt.
Jag hade kommit till ditt hus med glädje, och lämnat det med sorg. Du hade krossat mig. Som en glasbit. Vi brukade skratta, gråta, och njuta tillsammans. Men inte längre. Det som var något vanligt, är nu ett minne blått.
Jag går inte längre hem till dig, jag stannar hemma. Hemma i mörkret. Hemma i sorgen. Innan du lämnade mig var livet underbart, nu, utan dig vet jag inte om jag vill leva.
En klocka tickar, som om det var de sista sekunderna kvar av livet. Paniken, sorgen, gråten. Det är det som finns kvar av mig.
Vid berget är det ställe jag nu står vid. Redo att hoppa. Att lämna livet. Men utan dig, så kan jag inte dö, inte leva. Inte finnas.
Det känns som igår du svek mig. Du lämnade mig. Du tog mitt liv. Benen kan jag knappt bära mer. Det är för tungt. Bara för tungt. Du var snäll. Du var min ängel i livet. Du var solen mitt i regnet. Du var stjärnan i natthimlen.
Jag visste inte att det gick att vara såhär ledsen. Jag visste inte att det gick att känna en sån här smärta.
Jag visste inget, förrän jag träffade dig. Nu är jag hjälplös. Bara hjälplös.
Våran vänskap var som en ballong. Stor, vacker, och i fina färger. Men sen sprack ballongen, och våra själar splittrades. Som luften i ballongen.
Första gången jag träffa dig var jag liten. Liten och ful. Jag var ett fån. Jag hade alltid gömt mig för världen. Men när du kom, så vågade jag att vara mig själv. Du var vacker, som en blomma i solskenet, och jag var ful. Men du såg ändå upp till mig, och gillade mig för den jag är. Det var det som gjorde dig så speciell. Så underbar.
Du bodde i en vacker villa, med stora fönstren. Jag bodde i en liten lägenhet, med en ful dörr. Hos dig hade vi alltid kul. Vi skrattade, lekte, och hade det underbart. Men det underbara försvann. Allt det underbara dog.
Vi brukade hälsa på dina grannar, och bjuda dem på bullar och saft. Men sen flyttade de. Bara försvann i tomma luften.
Jag brukade sticka jättefina mössor av garn, och sen ge dom till dig. Men nu när du nu inte finns längre hos mig, så finns det ingen mening med att sticka längre. Det är bara slöseri med tid. Och slöseri med liv.
Jag var som din dubbel gångare. Jag gjorde som dig. Gick som du, pratade som du, levde som du. Jag ville passa in. Jag ville inte att du skulle lämna mig, men det gjorde du ändå.
Förresten så kan du skaffa dig ett liv!, var det sista jag hörde från dig. Det ordet som fick mig att vilja dö. Ordet som fick mig att vilja försvinna för alltid.
Jag kan inte glömma bort dig, för det skulle vara som att glömma bort mig. Du är en del i mitt liv. Det kommer du alltid vara. Alltid.
Jag kommer ihåg den dagen då du och jag gick till en bondgård, och kollade på kycklingar. Vi bestämde favoriter, och vi fortsatte besöka dom varje dag. Din favorit var den stora och starka… Min var den lilla, som skulle dö.
Jag är rädd för att leva. Jag är rädd för att dö. Så har det blivit utan dig. Utan din röst, utan dina kramar… Utan din kärlek.
Mitt sista ord till dig var ”Håll i dig”. Jag minns det så väl. Den 8 april. Den dagen du lämnade mig. Du var på väg från skolan, då du halkade vid ett bergs kant, och ramlade 15 meter ner från berget. Jag bodde nära dig, så jag gick samma väg som dig. Varför just jag, är min fråga. Varför skulle jag vara den som fick se dig dö. Jag som fick se dag ramla ner för berget. Du lämnade världen i min sorg. Jag kommer aldrig glömma dig.
Jag är helt matt. Helt slut. Redo för att dö. Redo för att be dig om förlåtelse. Mitt liv är inte ens tillräckligt för att säga förlåt.
Jag klättrar nu upp för berget. Samma ställe som du dog på. Stället där du lämnade världen. Det är en bit ner. Det är bra, för då hinner jag säga ”Tack” till livet. För allt jag har fått vara med om. Jag kommer rymma från livet. Rymma från sorgen. Jag rymmer till döden.
Jag är yr i huvudet. Jag känner mig full.
Jag tänker på pappa. Han drack alltid, och kom alltid hem sent. Jag brukade gråta över oro för han.
Jag stod nu uppe på berget. Jag är redo. Det är jag. Är redo och har alltid varit. Detta kommer vara en biljett till döden. Biljetten till lycka.
Jag går ännu närmare mot kanten. Alla tankar börja surra i mitt huvud. ”Det här kan jag inte göra!” tänker jag för mig själv. Men jag hinner inte ångra mig, för jag snubblade på en kanten. Jag hinner inte andas, inte tänka, inte skrika. Jag ramlar långsamt ner från berget. Jag hann inte säga hejdå till någon.
En varm känsla spreds sig i kroppen. Jag såg inget, för allt var svart. Jag kunde inte tänka, eller andas. Jag var död.
Idag har varit en bra dag. Jag har först varit ute på morgonen och cyklat i fina solen. Det var kallt, men väldigt trevligt. Sen så cyklade jag och pappa till köpcentrumet och handlade påskpresenter. Vi hittade också en snygg tröja och ett par jeans-shorts som vi ska köpa lite senare, vi köpte dom i alla fall inte idag. Sen så har jag mest vilat resten av dagen. En bra dag enligt mig. :)
Har också fått en ny dagbok, där jag ska skriva lite om mitt liv.
Förresten, kolla in vår roliga kyckling som min pappa köpte..!
Hej allihopa..! Idag måste jag säga är en göra ingenting dag. Jag har hoppat studsmatta, ritat, data, ja, sen går det om igen. Det är himla kul att kunna hoppa på studsmattan igen! Fötterna blir helt svarta, men det är det värt! Och jag ritar som en tok i min målarbok, haha. Det rekommenderar jag till alla läsare.. målarböcker! Där får man färglägga massor med bilder, och det är kul också..! :)
Vet ni, jag fick besök i morse!? Jo, jag hoppade studsmatta, sen kom det några svanar. Då gick jag och skaffade bröd åt gullefåglarna..! ^^
Men, nja.. det var nog inga "gullefåglar".. För när jag gick fram till dom för att ge de lite bröd så började de gå upp ur vattnet! Och följa efter mig! Gissa om jag blev rädd.. Jag sprang allt vad jag kunde till altanen, och där stannade jag. Haha. :)
'
Som ni ser så blev det mest töntbilder på mig, eftersom jag alltid ser konstig ut, och kameran HATAR mig, haha.
När jag var liten så började det brinna i den där tunnan, då gick jag och tog min potta, och ställde mig på den för att se bättre. Gulligt minne.. :)
Hejhej allihopa. Vill bara upplysa er med att jag mår bra. Har haft en UNDERBAR dag idag med syrran.
Först på morgonen så hoppade vi studsmatta.. Det var himla kul det..! Sen spelade vi Kinect, sen var det bad-tajm. Efter det gick vi till ett köpcentrum, skulle till tandläkaren där. Men, ja, det gick bra hos tandläkaren. De sade att jag hade fina tänder, och sen fick jag ett sudd, och min syrra fick ett klistermärke med en hund på. Sen fikade vi på en lekpark, och sen lekte jag och Tindra någon timme innan Tindras pappa kom och hämtade henne. Gullungen ska till en moster och fira påsk där.. :)
Vi har precis tagit fram mattan, som vi såg på rea.
Tänk er, nu är det bara soffan kvar, som kommer den 2 maj (dagen efter mitt födelsedagsparty..fail?), sen kommer det se jättefint ut. Jag måste säga till er att det ser finare ut irl, så ni vet.
Längtar till imorgon, för då ska vi ha simhopp med klassen! Puss!<3
Hejhej alla underbara läsare..okej, där lät jag lite för gullig. :)
I alla fall, hej allihopa.
Jag har nu resten av kvällen unnat mej med att läsa en bok som jag lånade från biblioteket i torsdags som heter "Dårhuset", som jag har fastnat för helt. Har nu läst 70 sidor, och kan inte sluta läsa! :)
Jag brukar inte vara ett bok-freak, men just nu har jag fastnat väldigt mycket för ungdoms-böcker.
Så från och med nu kommer mitt bibliotekskort att bli mycket använt, vilket jag kan glädja mej med att säga.
Hoppas alla får en fortsatt trevlig kväll, och hoppas ni får det mysigt.
Boken jag läser, och kan inte sluta läsa! :)
Mitt såkallade kvälls-bord. Mobil, snorpapper, bok, och en uppfriskande energijuice. :)
'
'
